John Coltrane har kallat Monk för ”Miles Davis raka motsats” och syftade på att han kunde spendera timmar på att prata om musik. Pianisten hittade på de mest målande av beskrivningar för att komplettera sina kompositioner och arrangemang i en iver att förtrolla med svarta och vita tangenter. Monks förkärlek för experimenterande och improvisation blir extra tydlig i 22-minutersversionen av ”’Round Midnight (In Progress)”; liveinspelningar från Europa som sträcker sig mot liknande längder och i stort sett helt omarbetade versioner av mindre kända jazzstandards.