”I'm so unsatisfied”, vrålar Paul Westerberg i ”Unsatisfied”, en av Minneapolisgänget The Replacements mest älskade låtar. Och samtidigt sätter han (lång)fingret på exakt vad The Replacements handlade om – missnöje. De avskydde musikbranschen, trivdes inte i varandras sällskap och hatade sig själva. Men lyckligtvis för musikfans världen över kanaliserade de även detta missnöje i ett gäng fantastiska, Faces-svängiga alternativrockklassiker. The Replacements-LP:s som ”Let It Be” (1984) och ”Tim” (1985) är helt enkelt obligatorisk lyssning för alla som någon gång känt sig på kant med tillvaron.